USA:s herrlandslag i ishockey
- العربية
- Башҡортса
- Беларуская
- Беларуская (тарашкевіца)
- Čeština
- Dansk
- Deutsch
- Eesti
- English
- Español
- Français
- 한국어
- Hrvatski
- Italiano
- עברית
- Қазақша
- Latviešu
- Lietuvių
- Magyar
- Nederlands
- 日本語
- Norsk bokmål
- Polski
- Português
- Русский
- Simple English
- Slovenčina
- Slovenščina
- Српски / srpski
- Suomi
- ไทย
- Türkçe
- Українська
- 中文
USA:s herrlandslag i ishockey | |
IIHF:s rankning | 4 (▲さんかく 2) Maj 2018 |
---|---|
Coach | USA Peter Laviolette |
Matchställ | Blå eller vit tröja med texten "USA" |
Guld | 1 (1933) |
Silver | 5 (1931, 1934, 1939, 1950) |
Brons | 8 (1949, 1962, 1996, 2004, 2013, 2015, 2018, 2021) |
OS-meriter | |
Guld | 2 (1960, 1980) |
Silver | 8 (1920, 1924, 1932, 1952, 1956, 1972, 2002, 2010) |
Brons | 1 (1936) |
Canada/World Cup-meriter | |
Guld | 1 (1996) |
Silver | 1 (1991) |
USA:s herrlandslag i ishockey representerar USA i ishockey på herrsidan och spelade sin första match i de olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen, Belgien, där de vann silver efter de samtida suveränerna Kanada. I första matchen vann USA med 29-0 mot Schweiz den 24 april 1920.[1]
1933 lyckades USA för första gången någonsin bli världsmästare i Prag efter tidigare sex vunna världsmästerskap i rad av Kanada. 1936 då USA vann olympiskt brons i Garmisch-Partenkirchen, Tyskland, fick USA stryk med 1-2 mot Italien, vilket var första gången ett landslag från gamla världen slog ett landslag från nya världen i större ishockeysammanhang.
1960 blev USA för första gången olympiska mästare (och samtidigt världsmästare för andra gången om världsmästerskap och olympiskt spel nu räknas som gemensam turnering) i Squaw Valley i hemmadelstaten Kalifornien. Två år senare vann USA VM-brons på hemmaplan i delstaten Colorado.
1980 blev USA för andra gången olympiska mästare i Lake Placid i hemmadelstaten New York, och fick då revansch för de olympiska spelen i Sapporo åtta år tidigare då USA endast vann silver, efter favoriterna Sovjetunionen som vann silver efter USA. USA:s bedrift kallades "Miracle on Ice" (en: "Miraklet på is") och anses som en av de största i USA:s sporthistoria. Framgångarna i världsmästerskapet uteblev dock, efter flera sistaplatsplaceringar som tvingade USA att spela B-VM. USA:s första stora framgångar i världsmästerskap kom i Italien-VM 1994 där USA liksom olympiska vinterspelen två år tidigare nådde semifinal och i VM 1996 i Wien, Österrike där USA vann brons och sin första VM-medalj efter hemma-VM 1962. USA hade under 1990-talet sin största uppgång med NHL-spelare som Brett Hull, Jeremy Roenick, Brian Leetch och Mike Modano, som vann proffsturneringen World Cup 1996 efter seger över Kanada i finalserien och nådde final sex år senare då USA vann olympiskt silver på hemmaplan i Salt Lake City, efter finalförlust mot Kanada med 2-5. Två år senare vann USA VM-brons i Tjeckien efter förlust i semifinalen mot Sverige, som även vann mot USA i matchen om tredjepris tre år tidigare i Tyskland, och sedan vinst mot Slovakien i matchen om tredjepris. Inför VM 2004 tvingades dock USA liksom efter tolfteplatsen i VM 1998 spela nedflyttningskval, där de dock lyckades hålla sig kvar i toppdivisionen, efter en överraskande förlust med 2–5 mot Danmark i Finlands-VM året innan och senare även mot Schweiz och Ryssland. I World Cup 2004 lyckades USA inte försvara sin mästartitel från 1996, efter att ha förlorat semifinalen mot Finland.
Många av NHL-spelarna från World Cup 1996 och olympiska vinterspelen 2002 drog sig tillbaka innan de olympiska vinterspelen 2006 i Turin, Italien där USA:s unga lag slutade på åttonde plats. Efter ytterligare en förlust mot Sverige i matchen om tredjepris i Schweiz-VM 2009 vann USA på nytt olympiskt silver 2010 i Vancouver efter finalförlust mot Kanada, som även slog USA i semifinalen fyra år senare då Kanada försvarade sin olympiska titel efter finalseger mot Sverige, medan USA slutade på fjärdeplats efter förlust i matchen om tredjepris mot Finland som vann med hela 5–0 efter bland annat två missade amerikanska straffslag, och tog revansch för matchen om tredjepris i VM året innan som blev oavgjord men som vanns av USA efter straffslag. 2015 och 2016 nådde USA två semifinaler i rad vilket resulterade i ett VM-brons efter vinst mot Tjeckien och en fjärdeplats efter förlust i matchen om tredjepris mot Ryssland, som även slog USA i semifinalen 2015. 2018 vann USA återigen, efter vinst mot Kanada i matchen om tredjepris, VM-brons som är USA:s hittills bästa VM-resultat sedan 1950.
Profiler
[redigera | redigera wikitext ]- Tony Amonte
- Tom Barrasso
- Chris Chelios
- Ty Conklin
- Rick DiPietro
- Chris Drury
- Mike Dunham
- Robert Esche
- Bill Guerin
- Derian Hatcher
- Mark Howe
- Phil Housley
- Brett Hull
- Steve Konowalchuk
- John LeClair
- Brian Leetch
- Mike Modano
- Mike Richter
- Jeremy Roenick
- Brian Rolston
- Keith Tkachuk
- Doug Weight
- Patrick Kane
Olympiska resultat genom tiderna
[redigera | redigera wikitext ]- 1920 - 2 Silver
- 1924 - 2 Silver
- 1928 - Deltog ej
- 1932 - 2 Silver
- 1936 - 3 Brons
- 1948 - 4:e plats
- 1952 - 2 Silver
- 1956 - 2 Silver
- 1960 - 1 Guld
Canada Cup/World Cup genom tiderna
[redigera | redigera wikitext ]- Canada Cup 1976 - Slutade femma
- Canada Cup 1981 - Slutade trea
- Canada Cup 1984 - Slutade trea
- Canada Cup 1987 - Slutade femma
- Canada Cup 1991 - Förlorade final
- World Cup 1996 - 1 Guld
- World Cup 2004 - Förlorade semifinal
- World Cup 2016 - Sjunde plats
Världsmästerskap genom tiderna
[redigera | redigera wikitext ]- 1930 - Deltog ej
- 1931 - 2 Silver
- 1933 - 1 Guld
- 1934 - 2 Silver
- 1935 - Deltog ej
- 1937 - Deltog ej
- 1938 - 7:e plats
- 1939 - 2 Silver
- 1947 - 5:e plats
- 1949 - 3 Brons
- 1950 - 2 Silver
- 1951 - 6:e plats
- 1953 - Uteslutna
- 1954 - Deltog ej
- 1955 - 4:e plats
- 1957 - Bojkottade
- 1958 - 5:e plats
- 1959 - 4:e plats
- 1961 - 6:e plats
- 1962 - 3 Brons
- 1963 - 8:e plats
- 1965 - 6:e plats
- 1966 - 6:e plats
- 1967 - 5:e plats
- 1969 - 6:e plats
- 1970 - vinnare av B-VM
- 1971 - 6:e plats
- 1972 - tvåa i B-VM
- 1973 - tvåa i B-VM
- 1974 - vinnare av B-VM
- 1975 - 6:e plats
- 1976 - 4:e plats
- 1977 - 6:e plats
- 1978 - 6:e plats
- 1979 - 7:e plats
- 1981 - 5:e plats
- 1982 - 8:e plats
- 1983 - vinnare av B-VM
- 1985 - 4:e plats
- 1986 - 6:e plats
- 1987 - 7:e plats
- 1989 - 6:e plats
- 1990 - 5:e plats
- 1991 - 4:e plats
- 1992 - 7:e plats
- 1993 - 5:e plats
- 1994 - Semifinal
- 1995 - 6:e plats
- 1996 - 3 Brons
- 1997 - 6:e plats
- 1998 - 12:e plats
- 1999 - 6:e plats
- 2000 - 5:e plats
- 2001 - Semifinal
- 2002 - 7:e plats
- 2003 - 13:e plats
- 2004 - 3 Brons
VM-statistik
[redigera | redigera wikitext ]1920-2006
[redigera | redigera wikitext ]VM-Turneringar | Matcher | Segrar | Oavgjorda | Förluster | Gjorda mål | Insläppta mål | Poäng |
---|---|---|---|---|---|---|---|
A-VM | 442 | 200 | 41 | 201 | 1717 | 1653 | 441 |
B-VM/Division I | 34 | 30 | 2 | 2 | 254 | 84 | 62 |
C-VM/Division II | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
D-VM/Division III | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
2007-
[redigera | redigera wikitext ]VM-Turneringar | Matcher | Segrar | Förluster | Sudden deaths-/Straffläggningssegrar | Sudden deaths-/Straffläggningsförluster | Gjorda mål | Insläppta mål | Poäng |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|
VM | 72 | 38 | 21 | 6 | 7 | 260 | 188 | 133 |
Division I | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Division II | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Division III | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
- ändrat poängsystem efter VM 2006, där seger ger 3 poäng istället för 2 och att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) och straffläggning vid oavgjort resultat i full tid. Vinnaren får där 2 poäng, förloraren 1 poäng.
Källor
[redigera | redigera wikitext ]- ^ "Jeux Olympiques d'Anvers 1920" (på franska). Hockey Archives. http://www.hockeyarchives.info/JO1920.htm . Läst 9 februari 2009.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext ]- Wikimedia Commons har media som rör USA:s herrlandslag i ishockey.
Målvakter
29 Rick DiPietro, New York Islanders - 30 Ty Conklin, Edmonton Oilers - 42 Robert Esche, Philadelphia Flyers
Backar
2 Brian Leetch, Toronto Maple Leafs - 3 Aaron Miller, Los Angeles Kings - 6 Eric Weinrich, St. Louis Blues - 10 Paul Martin, New Jersey Devils - 20 Ken Klee, Toronto Maple Leafs - 24 Chris Chelios, Detroit Red Wings - 26 John-Michael Liles, Colorado Avalanche - 28 Brian Rafalski, New Jersey Devils
Anfallare
7 Keith Tkachuk, St. Louis Blues - 9 Mike Modano, Dallas Stars - 11 Tony Amonte, Philadelphia Flyers - 12 Brian Rolston, Boston Bruins - 13 Bill Guerin, Dallas Stars - 15 Jamie Langenbrunner, New Jersey Devils - 16 Brett Hull, Detroit Red Wings - 19 Scott Gomez, New Jersey Devils - 21 Bryan Smolinski, Ottawa Senators - 22 Steve Konowalchuk, Colorado Avalanche - 27 Jeff Halpern, Washington Capitals - 33 Craig Conroy, Calgary Flames - 37 Chris Drury, Buffalo Sabres - 39 Doug Weight, St. Louis Blues - 55 Jason Blake, New York Islanders