Slovenska självständighetskriget

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Del av Jugoslaviska krigen

Ägde rum	27 juni 1991 – 6 juli 1991
Plats	Slovenien
Resultat	Slovensk seger och självständighet

Stridande

Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien

Slovenien Slovenien

Befälhavare och ledare

Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Veljko Kadijević
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Konrad Kolšek
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Andrija Rašeta
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Aleksandar Vasiljević
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Milan Aksentijević

Slovenien Milan Kučan
Slovenien Janez Janša
Slovenien Igor Bavčar

Styrka

22 300 ur jugoslaviska folkets armé (JNA)

35 200 ur Slovenska territoriella försvaret (TO RS), 10 000 poliser

Förluster

44 döda,
146 skadade
4 944 tillfångatagna
(slovenska uppskattningar)

18 döda,
182 skadade
(officiella förluster)

v • r Jugoslaviska krigen
Jugoslaviens upplösning Slovenien · Kroatien · Bosnien och Hercegovina · Kosovo · Makedonien · Södra Serbien

Slovenska självständighetskriget (slovenska: Slovenska osamosvojitvena vojna), även kallat tiodagarskriget (slovenska: Desetdnevna vojna), var ett krig mellan Slovenien och det dåvarande Jugoslavien som varade mellan den 27 juni och den 6 juli 1991. Kriget föranleddes av att Slovenien, mot den jugoslaviska centralmaktens vilja, utropade sin självständighet.

I samband med att Slovenien utropade sin självständighet, tog man även kontroll över de yttre gränsövergångarna vilka dittills kontrollerats av Jugoslavien. Den jugoslaviska armen stationerad i Slovenien försökte återta kontrollen, vilket resulterade i väpnad konflikt. De strider som uppstod mellan Jugoslaviens arme och det slovenska territoriella försvaret samt poliser kan räknas som startskottet för de jugoslaviska krigen. Kriget varade i tio dygn med Slovenien som segrare. Under kriget angreps huvudstaden Ljubljana med flyg. Sloveniens styrkor belägrade även jugoslaviska armeförläggningar. 18 slovenska och 44 jugoslaviska soldater dödades under kriget.

Under kriget var stridsmoralen hos den jugoslaviska sidan mycket svag. Då det etniskt homogena^[1] Slovenien angreps var den jugoslaviska folkarmén ännu mångkulturell, och många slovener, kroater och andra nationaliteter deserterade under striderna. Slovenerna var å andra sidan mycket motiverade, vilket bidrog till att slovenerna gick vinnande ur många slag. Jugoslaviska armén gick aldrig in i ett fullskaligt krig eftersom federationsregeringen inte gav tillstånd till detta.^{[källa behövs]}

Serbien har flera gånger påpekat att det begicks krigsbrott i Slovenien under kriget (något den slovenska sidan kategoriskt avfärdat), men ingen person har delgivits misstanke för krigsbrott.^[2]