Slaget vid Marengo

Slaget vid Marengo av Louis-François Lejeune.

Ägde rum	14 juni 1800
Plats	Spinetta Marengo, Alessandria, Piemonte, dagens Italien
Resultat	Avgörande fransk seger

Stridande

Frankrike Franska republiken

Habsburgska monarkin Habsburgska monarkin

Befälhavare och ledare

Napoleon Bonaparte
Louis Desaix †
François Kellermann

Michael von Melas
Peter Ott

Styrka

23 000 upp till 28,000
15 kanoner upp till 24 kanoner^[1]

30 000
100 kanoner^[1]

Förluster

1 100 döda
3 600 skadade
900 saknade eller tillfångatagna^[2]
Totalt: 5 600^[3]

1 000 döda
5 500 skadade
8 000^[4] tillfångatagna
15 kanoner erövrade
40 fanor erövrade^[2]
Totalt: 9 400^[5]

v • r

Andra koalitionskriget

Ostrach – Stockach I – Pastrengo – Verona – Legnago – Magnano – Cassano – Winterthur – Zürich I – Trebbia – Mantua – Novi – Bergen – Zürich II – Castricum – Wiesloch – Genoa – Hohentwiel – Stockach II – Meßkirch – Biberach – Fort Bard – Montebello – Marengo – Höchstädt – Neuburg – Ampfing – Hohenlinden – Mincio – Köpenhamn – Algeciras – Porto Ferrajo

Medelhavet – Egypten – Schweiz – Holland

v • r Franska revolutionskrigen: Fälttågen i Italien
Saorgio – Dego I - Loano – Montenotte – Millesimo – Dego II – Ceva – Mondovì – Fombio – Lodi – Borghetto – Lonato – Castiglione – Rovereto – Bassano I – Bassano II – Calliano – Caldiero – Arcole – Rivoli – Mantua I – Faenza – Pasque Veronesi – Magnano – Cassano – Trebbia – Mantua II – Novi – Genoa – Montebello – Marengo – Pozzolo

Slaget vid Marengo utspelades i Spinetta Marengo, Piemonte, nordvästra Italien, 14 juni 1800 under franska revolutionskrigen. Det slutade med en fransk seger och att österrikarna var tvungna att lämna större delen av Italien.

Slaget

[redigera | redigera wikitext ]

Franska styrkor ledda av Napoleon I (nyunämnd förste konsul i Brumairekuppen) attackerades av österrikarna under general Michael von Melas. Fransmännen blev överrumplade och retirerade. När tidigare avdelade trupper ledda av den franske generalen Louis Desaix återkom (efter att Napoleon skickat brådskande bud) vände striden till fransmännens favör. Efter artilleribombardemang med ett följande motanfall av Desaix trycktes österrikarnas högra flank tillbaka och nedgjordes av Kellermans kavalleri. Österrikarna drog sig tillbaka till Alessandria med en halverad styrka. De franska förlusterna var betydligt mindre men bland de döda fanns Desaix.

Se även

[redigera | redigera wikitext ]

Referenser

[redigera | redigera wikitext ]

^ [a b] Benoît, Jérémie (2000) (på franska). Marengo: Une victoire politique. Réunion des Musées Nationaux. sid. 117. ISBN 2-7118-4010-7
^ [a b] Benoît, Jérémie (2000) (på franska). Marengo: Une victoire politique. Réunion des Musées Nationaux. sid. 122. ISBN 2-7118-4010-7
^ Chandler, David G. (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York. sid. 296. ISBN 0-02-523660-1 anger: 25% förluster totalt.
^ Rothenberg, Gunther E. (1999). The Napoleonic Wars. The Cassell history of warfare. Cassell. sid. 66. ISBN 978-0-304-35267-8 . Läst 13 januari 2025
^ Chandler, David G. (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York. sid. 296. ISBN 0-02-523660-1 anger: 15 colours, 40 kanoner, 8 000 tillfångatagna och 6 000 döda. Asprey, Robert (2001) (på engelska). The Rise of Napoleon Bonaparte. Basic Books. sid. 387. ISBN 0-465-04881-1 anger: 6 000 döda eller skadade och ytterligare 6 000 tillfångatagna; 15 fanor, 40 kanoner.

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Slaget_vid_Marengo&oldid=56664483"