Newton (enhet)

Newton (N) är SI-enheten för kraft. En newton är definierad som den kraft som krävs för att ge en massa på ett kilogram en acceleration av 1 m/s2.^[1] Den är således en härledd enhet i SI och uttrycks i grundenheterna kilogram, meter och sekund enligt följande^[2] :

${\displaystyle {\mbox{N}}={\frac {{\mbox{kg}}\cdot {\mbox{m}}}{{\mbox{s}}^{2}}}}${\displaystyle {\mbox{N}}={\frac {{\mbox{kg}}\cdot {\mbox{m}}}{{\mbox{s}}^{2}}}}

Enheten är döpt efter Isaac Newton,^[3] vars andra rörelselag beskriver hur kraften på en kropp är proportionell mot accelerationen den ger upphov till och massan av den påverkade kroppen:

${\displaystyle {\text{F}}={\text{m}}\cdot {\text{a}}}${\displaystyle {\text{F}}={\text{m}}\cdot {\text{a}}}

vilket förklarar definitionen av enheten. Namnet antogs till MKSA, företrädaren till SI-systemet, under den nionde allmänna konferensen för mått och vikt 1948.^[2]

En newton är ungefär den kraft som en massa på 100 gram utövar på sitt underlag vid normal gravitation (mer noga räknat är kraften 0,982 N). Eller, i mer lättsam form, 1 N motsvarar ungefär tyngden av ett mindre äpple. En massa på 1 kg utövar under gravitation således en kraft av 9,82 N, om jordaccelerationen sätts till 9,82 m/s².^[1]

En newton motsvarar en joule per meter.

Kraft mäts med hjälp av en dynamometer. Äldre enheter för kraft är kilopond och dyn.

• Isaac Newton

• Härledda SI-enheter
• Kraftenheter