Ingvar Wixell

Karl Gustaf Ingvar Wixell,^[1] född 7 maj 1931 i Luleå,^[2] död 8 oktober 2011 i Sankt Pauli församling i Malmö,^{[3] [4]} var en svensk operasångare, en av 1900-talets ledande inom baryton-facket.^[5] Hans varma, fasta röst och kraftfulla scennärvaro gjorde honom till en dramatisk uttolkare av operaroller.^[6] Hans framställningar av titelrollen i Simon Boccanegra och av Don Carlos i Ödets makt ansågs tillhöra samtidens bästa Verditolkningar.^[7]

Ingvar Wixell var son till reparatören Otto Wixell och Gertrud, född Lundgren. Han kom från en musikalisk familj i Luleå. Där började han sjunga i kör och spela altviolin i Luleå orkesterförening.^[8] Efter sångstudier för operasångerskan och sångpedagogen Dagmar Gustafson ^[9] i Stockholm studerade han vid Kungliga Musikhögskolan, där han 1955 tog examen.^[10]

Han debuterade samma år som Papageno i Mozarts Trollflöjten under en turné av Riksteatern. Han var anställd på Kungliga Teatern 1955–1967.^[11] Där gjorde han till att börja mer lyriska roller som Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla och Escamillo i Bizets Carmen men senare mer dramatiska roller som Amonasro i Verdis Aida , Baron Scarpia i Puccinis Tosca och titelrollerna i Verdis Rigoletto respektive Simon Boccanegra .

År 1967 gjorde Wixell sin amerikanska debut i San Francisco som Belcore i Donizettis Kärleksdrycken .^[6] Vid svenska Melodifestivalen 1965 framförde Wixell samtliga bidrag. Han framförde sedan vinnarmelodin "Annorstädes vals" i Eurovision Song Contest samma år. Vid festspelen i Salzburg 1967 gjorde han greve Almaviva i Mozarts Figaros bröllop och Don Pizarro i Beethovens Fidelio . Samma år började han på Deutsche Oper Berlin, där han kom att verka som fast medlem av ensemblen i mer än 30 år.^[12] Han gjorde sin sista föreställning där som Scarpia mot Katarina Dalayman den 9 november 1998.^[5]

Wixell debuterade i Bayreuth 1971 som Härroparen i Lohengrin , på Covent Garden 1972 i titelrollen i Verdis Simon Boccanegra , på Metropolitan i New York som Rigoletto 1973. Han har även sjungit i Salzburg, Wien och i München. Wixell avslutade sin karriär med rollen som Musikläraren i Richard Strauss Ariadne på Naxos på Malmö Opera 2003.

Han sjöng också en mer lättillgänglig repertoar, till exempel operettstycken och schlagermelodier, och blev under 1960-talet mycket uppskattad för sina tolkningar och inspelningar av Fridas visor . Tillsammans med basen Erik Saedén sjöng han även in Gunnar Wennerbergs Gluntarne till Åke Jelvings orkester och med Ejnar Haglund vid flygeln.^{[13] [14]}

Ingvar Wixell var 1956–1964 gift med operasångerskan Busk Margit Jonsson (född 1929) och fick dottern Marit Wixell (född 1956).^[15] Andra gången var han sedan gift från 1968 till sin död med Margareta Henriksson (född 1937),^[16] förut gift med tyske skådespelaren Wolfgang Neuss. Ingvar Wixell adopterade deras dotter Harriet "Jette" Neuss Wixell (född 1962).^{[17] [18]}

Ingvar Wixell är gravsatt på Limhamns kyrkogård.^[19]

• 1967 – Hedersledamot vid Norrlands nation
• 1970 – Berliner Kammersänger i Tyskland ^[20]
• 1973 – Hovsångare ^[21]
• 1978 – Litteris et Artibus ^[21]
• 1979 – Tyskland Großes Verdienstkreuz der Bundesrepublik Deutschland ^[21]
• 1980 – Ledamot nr 830 av Kungliga Musikaliska Akademien den 8 maj^[21]
• 1991 – Illis Quorum för "hans betydelsefulla och världen över uppmärksammade insatser inom sångkonsten, i synnerhet på operans område"^[22]
• 1993 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
• 2004 – Medaljen för tonkonstens främjande

• 1959–1976 – Great Swedish Singers – På begäran. Tillsammans med Busk Margit Jonsson. Bluebell.^{[23] [24]}
• 1959 – Fridas visor . Skandinaviska Grammophon AB SCLP 1004. Även återutgiven på CD.
• 1962 – Gluntarne . Tillsammans med Erik Saedén, Skandinaviska Grammophon AB SCLP 1013-1014.
• 1963 – Murre Mullvads tunnelbana och 5 andra visor för hela familjen. Tillsammans med Busk Margit Jonsson. EP på skivmärket EMI.^[25]
• 1964? – Christmas Music of Sweden. Arrangemang av Hans Wahlgren. Odeon / EMI DT-10485.
• 1965 – Annorstädes vals Utgiven på EP. Andra sånger på skivan: Förtrollad stad, Stilla och tyst, Kommer vår.
• 1965 – Ingvar Wixell sjunger Evert Taube. Dubbel-LP på skivmärket EMI.
• 1976 – Ingvar Wixell sings Verdi . Dresden State Orchestra, dirigent Silvio Varviso. Philips Universo Series 6580 171 (LP-skiva).
• 1997 – Svenska ballader av August Söderman, Wilhelm Peterson-Berger, Wilhelm Stenhammar och Ture Rangström. Dirigent: Johann Arnell. Stockholms filharmoniska orkester. Musica Sveciae.^[24]

• 1971 – Le nozze di Figaro av Wolfgang Amadeus Mozart. Greve Almaviva. Tillsammans med bland andra Mirella Freni, Wladimiro Ganzarolli. Dirigent: Sir Colin Davis. BBC Symphony Orchestra. Philips.^[26]
• 1966 – Lohengrin av Richard Wagner. Kungens härropare. Tillsammans med bland andra Nicolai Gedda, Aase Nordmo-Løvberg Dirigent: Silvio Varviso. Kungliga Hovkapellet och Kungliga Operans Kör. Ponto Recordings.^[26]
• 1968–1974 – Förklädd gud (samt Pastoralsvit ) av Lars-Erik Larsson. Tillsammans med bland andra Catarina Ligendza, Max von Sydow. Dirigent: Stig Westerberg. Radiokören, Stockholm, Sveriges radios symfoniorkester. BIS.^[27]
• 1969 – Fidelio av Ludwig van Beethoven. Pizarro. Tillsammans med bland andra Christa Ludwig, James King. Dirigent: Karl Böhm. Wienerfilharmonikerna, Chor der Wiener Staatsoper. Salzburg. Opera d'Oro.^[26]
• 1969 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Pilar Lorengar, Ferruccio Tagliavini. Dirigent: Lorin Maazel. Berlin Deutsche Oper Chorus. Bella Voce Qualiton.^[26]
• 1971 – Attila av Giuseppe Verdi. Med José van Dam, Gundula Janowitz, Franco Tagliavini. Deutsche Oper Berlin.
• 1973 – Don Giovanni av Wolfgang Amadeus Mozart. Titelrollen. Tillsammans med bland andra Kiri Te Kanawa, Martina Arroyo. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Chorus. Philips.^[26]
• 1973 – Un Giorno di Regno av Giuseppe Verdi. Belfiore. Tillsammans med bland andra Jessey Norman, José Carreras. Dirigent: Lamberto Gardelli. Royal Philharmonic Orchestra. Philips.^[26]
• 1976 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Montserrat Caballé, José Carreras. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestra. Philips.^[26]
• 1976 – Il Trovatore av Giuseppe Verdi. Greve di Luna. Tillsammans med bland andra Joan Sutherland, Luciano Pavarotti. Dirigent: Richard Bonynge. National Philarmonic Orchestra och London Opera Chorus. Decca.^[26]
• 1976 – Zaide av Wolfgang Amadeus Mozart. Allazim. Med bl.a. Edith Mathis o. Peter Schreier. Dirigent: Bernhard Klee^[28] .
• 1977 – L'Elisir d'Amore av Gaetano Donizetti. Belcore. Tillsammans med bland andra Plácido Domingo, Ileana Cotrubas. Dirigent: John Pritchard. Royal Opera House Covent Garden Chorus. Sony Classical.^[26]
• 1977 – Lucrezia Borgia av Gaetano Donizetti. Don Alfonso Tillsammans med bland andra Dame Joan Sutherland, Giacomo Aragall Dirigent: Richard Bonynge. London Opera Chorus. Londo. Decca Grand Opera Series.^[26]
• 1977 – I Pagliacci av Ruggiero Leoncavallo. Tonio. Tillsammans med bland andra Luciano Pavarotti, Mirella Freni. Dirigent: Giuseppe Patanè. London Opera Chorus. Decca.^[26]
• 1978 – Madama Butterfly av Giacomo Puccini. Sharpless. Tillsammans med bland andra Renata Scotto, Plácido Domingo. Dirigent: Lorin Maazel. Ambrosian Opera Chorus. Sony BMG Masterworks.^[26]
• 1978–1979 – Un Ballo in Maschera av Giuseppe Verdi. Renato. Tillsammans med bland andra Montserrat Caballé, José Carreras. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestra. Decca.^[26]
• 1979 – La Bohème av Giacomo Puccini. Marcello. Tillsammans med bland andra José Carreras, Katia Ricciarelli, Håkan Hagegård. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestr. Philips.^[26]
• 1984 – Rigoletto av Giuseppe Verdi. Rigoletto. Tillsammans med bland andra Luciano Pavarotti, Victoria Vergara. Edita Gruberova. Dirigent Riccardo Chailly. Wiener Philharmoniker.
• 1990 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Raina Kabaivanska, Luciano Pavarotti. Dirigent: Daniel Oren. Rome Opera House Chorus. Sony BMG Masterworks/RCA Victor Red Seal.^[26]
• Il Tabarro av Giacomo Puccini. Michele. Med bl.a. Placido Domingo, Renata Scotto. Dirigent: Lorin Maazel^[29] .

• 1964 – Svenska bilder

• Alles ist Spass: Ingvar Wixell - Bariton. Bielefeld: Kerber. 2001. Libris 7053856. ISBN 3-933040-65-5  
• Bergstrand, Oscar (1998). Operans hjältar : en studie av orsaker till varför (sic!) några svenska manliga operasångare gör nationell kontra internationell karriär under 1900-talet. Stockholm: Stockholms universitet, Musikvetenskapliga institutionen. Libris 2529750  
• Ingvar Wixell - baryton och Uppsättningar och inspelningar med Ingvar Wixell gavs ut i inbunden upplaga som innehåller båda av Förlagshuset Clear Cut AB 2006. ISBN 91-85271-09-8.

• Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris 7256161. ISBN 91-37-10380-6  

• Wikimedia Commons har media som rör Ingvar Wixell.
  Bilder & media
• Ingvar Wixell på Svensk Filmdatabas
• Ingvar Wixell på Internet Movie Database (engelska)

• Svenska operasångare under 1900-talet
• Svenska operasångare under 2000-talet
• Svenska hovsångare
• Svenska barytonsångare
• Ledamöter av Kungliga Musikaliska Akademien
• Mottagare av Litteris et Artibus
• Mottagare av Illis Quorum
• Artister som representerat Sverige i Eurovision Song Contest
• Deltagare i Melodifestivalen
• Deltagare i Eurovision Song Contest 1965
• Svenska skådespelare under 1900-talet
• Hedersledamöter vid Norrlands nation
• Musiker från Luleå
• Sångare från Malmö
• Gravsatta på Limhamns kyrkogård
• Födda 1931
• Avlidna 2011
• Män

• Artiklar med successionsbox som bör uppdateras
• Wikipediaartiklar med identifierare från VIAF
• Wikipediaartiklar med identifierare från LCCN
• Wikipediaartiklar med identifierare från ISNI
• Wikipediaartiklar med identifierare från GND
• Wikipediaartiklar med identifierare från LibrisXL
• Wikipediaartiklar med identifierare från BNF
• Wikipediaartiklar med identifierare från BIBSYS
• Wikipediaartiklar med identifierare från MusicBrainz
• Wikipediaartiklar med identifierare från BNE