Ingvar Wixell
Ingvar Wixell | |
Ingvar Wixell i Melodifestivalen 1965 med vinnarlåten "Annorstädes vals". | |
Födelsenamn | Karl Gustaf Ingvar Wixell |
---|---|
Född | 7 maj 1931 Luleå, Norrbottens län, Sverige |
Död | 8 oktober 2011 (80 år) Malmö, Skåne län, Sverige |
Maka | Busk Margit Jonsson (gift 1956–1964; skild) Margareta Henriksson (gift 1968–2011; hans död) |
Genre | Opera |
Roll | Baryton |
År som aktiv | 1955–2003 |
Karl Gustaf Ingvar Wixell,[1] född 7 maj 1931 i Luleå,[2] död 8 oktober 2011 i Sankt Pauli församling i Malmö,[3] [4] var en svensk operasångare, en av 1900-talets ledande inom baryton-facket.[5] Hans varma, fasta röst och kraftfulla scennärvaro gjorde honom till en dramatisk uttolkare av operaroller.[6] Hans framställningar av titelrollen i Simon Boccanegra och av Don Carlos i Ödets makt ansågs tillhöra samtidens bästa Verditolkningar.[7]
Biografi
[redigera | redigera wikitext ]Uppväxt och studier
[redigera | redigera wikitext ]Ingvar Wixell var son till reparatören Otto Wixell och Gertrud, född Lundgren. Han kom från en musikalisk familj i Luleå. Där började han sjunga i kör och spela altviolin i Luleå orkesterförening.[8] Efter sångstudier för operasångerskan och sångpedagogen Dagmar Gustafson [9] i Stockholm studerade han vid Kungliga Musikhögskolan, där han 1955 tog examen.[10]
Karriär
[redigera | redigera wikitext ]Han debuterade samma år som Papageno i Mozarts Trollflöjten under en turné av Riksteatern. Han var anställd på Kungliga Teatern 1955–1967.[11] Där gjorde han till att börja mer lyriska roller som Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla och Escamillo i Bizets Carmen men senare mer dramatiska roller som Amonasro i Verdis Aida , Baron Scarpia i Puccinis Tosca och titelrollerna i Verdis Rigoletto respektive Simon Boccanegra .
År 1967 gjorde Wixell sin amerikanska debut i San Francisco som Belcore i Donizettis Kärleksdrycken .[6] Vid svenska Melodifestivalen 1965 framförde Wixell samtliga bidrag. Han framförde sedan vinnarmelodin "Annorstädes vals" i Eurovision Song Contest samma år. Vid festspelen i Salzburg 1967 gjorde han greve Almaviva i Mozarts Figaros bröllop och Don Pizarro i Beethovens Fidelio . Samma år började han på Deutsche Oper Berlin, där han kom att verka som fast medlem av ensemblen i mer än 30 år.[12] Han gjorde sin sista föreställning där som Scarpia mot Katarina Dalayman den 9 november 1998.[5]
Wixell debuterade i Bayreuth 1971 som Härroparen i Lohengrin , på Covent Garden 1972 i titelrollen i Verdis Simon Boccanegra , på Metropolitan i New York som Rigoletto 1973. Han har även sjungit i Salzburg, Wien och i München. Wixell avslutade sin karriär med rollen som Musikläraren i Richard Strauss Ariadne på Naxos på Malmö Opera 2003.
Han sjöng också en mer lättillgänglig repertoar, till exempel operettstycken och schlagermelodier, och blev under 1960-talet mycket uppskattad för sina tolkningar och inspelningar av Fridas visor . Tillsammans med basen Erik Saedén sjöng han även in Gunnar Wennerbergs Gluntarne till Åke Jelvings orkester och med Ejnar Haglund vid flygeln.[13] [14]
Familj
[redigera | redigera wikitext ]Ingvar Wixell var 1956–1964 gift med operasångerskan Busk Margit Jonsson (född 1929) och fick dottern Marit Wixell (född 1956).[15] Andra gången var han sedan gift från 1968 till sin död med Margareta Henriksson (född 1937),[16] förut gift med tyske skådespelaren Wolfgang Neuss. Ingvar Wixell adopterade deras dotter Harriet "Jette" Neuss Wixell (född 1962).[17] [18]
Ingvar Wixell är gravsatt på Limhamns kyrkogård.[19]
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext ]- 1967 – Hedersledamot vid Norrlands nation
- 1970 – Berliner Kammersänger i Tyskland [20]
- 1973 – Hovsångare [21]
- 1978 – Litteris et Artibus [21]
- 1979 – Tyskland Großes Verdienstkreuz der Bundesrepublik Deutschland [21]
- 1980 – Ledamot nr 830 av Kungliga Musikaliska Akademien den 8 maj[21]
- 1991 – Illis Quorum för "hans betydelsefulla och världen över uppmärksammade insatser inom sångkonsten, i synnerhet på operans område"[22]
- 1993 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
- 2004 – Medaljen för tonkonstens främjande
Roller
[redigera | redigera wikitext ]Diskografi
[redigera | redigera wikitext ]Soloinspelningar
[redigera | redigera wikitext ]- 1959–1976 – Great Swedish Singers – På begäran. Tillsammans med Busk Margit Jonsson. Bluebell.[23] [24]
- 1959 – Fridas visor . Skandinaviska Grammophon AB SCLP 1004. Även återutgiven på CD.
- 1962 – Gluntarne . Tillsammans med Erik Saedén, Skandinaviska Grammophon AB SCLP 1013-1014.
- 1963 – Murre Mullvads tunnelbana och 5 andra visor för hela familjen. Tillsammans med Busk Margit Jonsson. EP på skivmärket EMI.[25]
- 1964? – Christmas Music of Sweden. Arrangemang av Hans Wahlgren. Odeon / EMI DT-10485.
- 1965 – Annorstädes vals Utgiven på EP. Andra sånger på skivan: Förtrollad stad, Stilla och tyst, Kommer vår.
- 1965 – Ingvar Wixell sjunger Evert Taube. Dubbel-LP på skivmärket EMI.
- 1976 – Ingvar Wixell sings Verdi . Dresden State Orchestra, dirigent Silvio Varviso. Philips Universo Series 6580 171 (LP-skiva).
- 1997 – Svenska ballader av August Söderman, Wilhelm Peterson-Berger, Wilhelm Stenhammar och Ture Rangström. Dirigent: Johann Arnell. Stockholms filharmoniska orkester. Musica Sveciae.[24]
Opera och oratorium
[redigera | redigera wikitext ]- 1971 – Le nozze di Figaro av Wolfgang Amadeus Mozart. Greve Almaviva. Tillsammans med bland andra Mirella Freni, Wladimiro Ganzarolli. Dirigent: Sir Colin Davis. BBC Symphony Orchestra. Philips.[26]
- 1966 – Lohengrin av Richard Wagner. Kungens härropare. Tillsammans med bland andra Nicolai Gedda, Aase Nordmo-Løvberg Dirigent: Silvio Varviso. Kungliga Hovkapellet och Kungliga Operans Kör. Ponto Recordings.[26]
- 1968–1974 – Förklädd gud (samt Pastoralsvit ) av Lars-Erik Larsson. Tillsammans med bland andra Catarina Ligendza, Max von Sydow. Dirigent: Stig Westerberg. Radiokören, Stockholm, Sveriges radios symfoniorkester. BIS.[27]
- 1969 – Fidelio av Ludwig van Beethoven. Pizarro. Tillsammans med bland andra Christa Ludwig, James King. Dirigent: Karl Böhm. Wienerfilharmonikerna, Chor der Wiener Staatsoper. Salzburg. Opera d'Oro.[26]
- 1969 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Pilar Lorengar, Ferruccio Tagliavini. Dirigent: Lorin Maazel. Berlin Deutsche Oper Chorus. Bella Voce Qualiton.[26]
- 1971 – Attila av Giuseppe Verdi. Med José van Dam, Gundula Janowitz, Franco Tagliavini. Deutsche Oper Berlin.
- 1973 – Don Giovanni av Wolfgang Amadeus Mozart. Titelrollen. Tillsammans med bland andra Kiri Te Kanawa, Martina Arroyo. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Chorus. Philips.[26]
- 1973 – Un Giorno di Regno av Giuseppe Verdi. Belfiore. Tillsammans med bland andra Jessey Norman, José Carreras. Dirigent: Lamberto Gardelli. Royal Philharmonic Orchestra. Philips.[26]
- 1976 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Montserrat Caballé, José Carreras. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestra. Philips.[26]
- 1976 – Il Trovatore av Giuseppe Verdi. Greve di Luna. Tillsammans med bland andra Joan Sutherland, Luciano Pavarotti. Dirigent: Richard Bonynge. National Philarmonic Orchestra och London Opera Chorus. Decca.[26]
- 1976 – Zaide av Wolfgang Amadeus Mozart. Allazim. Med bl.a. Edith Mathis o. Peter Schreier. Dirigent: Bernhard Klee[28] .
- 1977 – L'Elisir d'Amore av Gaetano Donizetti. Belcore. Tillsammans med bland andra Plácido Domingo, Ileana Cotrubas. Dirigent: John Pritchard. Royal Opera House Covent Garden Chorus. Sony Classical.[26]
- 1977 – Lucrezia Borgia av Gaetano Donizetti. Don Alfonso Tillsammans med bland andra Dame Joan Sutherland, Giacomo Aragall Dirigent: Richard Bonynge. London Opera Chorus. Londo. Decca Grand Opera Series.[26]
- 1977 – I Pagliacci av Ruggiero Leoncavallo. Tonio. Tillsammans med bland andra Luciano Pavarotti, Mirella Freni. Dirigent: Giuseppe Patanè. London Opera Chorus. Decca.[26]
- 1978 – Madama Butterfly av Giacomo Puccini. Sharpless. Tillsammans med bland andra Renata Scotto, Plácido Domingo. Dirigent: Lorin Maazel. Ambrosian Opera Chorus. Sony BMG Masterworks.[26]
- 1978–1979 – Un Ballo in Maschera av Giuseppe Verdi. Renato. Tillsammans med bland andra Montserrat Caballé, José Carreras. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestra. Decca.[26]
- 1979 – La Bohème av Giacomo Puccini. Marcello. Tillsammans med bland andra José Carreras, Katia Ricciarelli, Håkan Hagegård. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestr. Philips.[26]
- 1984 – Rigoletto av Giuseppe Verdi. Rigoletto. Tillsammans med bland andra Luciano Pavarotti, Victoria Vergara. Edita Gruberova. Dirigent Riccardo Chailly. Wiener Philharmoniker.
- 1990 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Raina Kabaivanska, Luciano Pavarotti. Dirigent: Daniel Oren. Rome Opera House Chorus. Sony BMG Masterworks/RCA Victor Red Seal.[26]
- Il Tabarro av Giacomo Puccini. Michele. Med bl.a. Placido Domingo, Renata Scotto. Dirigent: Lorin Maazel[29] .
Filmografi
[redigera | redigera wikitext ]Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext ]- Alles ist Spass: Ingvar Wixell - Bariton. Bielefeld: Kerber. 2001. Libris 7053856. ISBN 3-933040-65-5
- Bergstrand, Oscar (1998). Operans hjältar : en studie av orsaker till varför (sic!) några svenska manliga operasångare gör nationell kontra internationell karriär under 1900-talet. Stockholm: Stockholms universitet, Musikvetenskapliga institutionen. Libris 2529750
- Ingvar Wixell - baryton och Uppsättningar och inspelningar med Ingvar Wixell gavs ut i inbunden upplaga som innehåller båda av Förlagshuset Clear Cut AB 2006. ISBN 91-85271-09-8.
Referenser
[redigera | redigera wikitext ]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext ]- ^ Svenska Filminstitutet Svensk Filmdatabas Arkiverad 17 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Wixell, K G Ingvar i Vem är det 1993
- ^ "Operastjärnan Ingvar Wixell har avlidit". Musiknyheter.nu. 11 oktober 2011. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131017005136/http://www.musiknyheter.nu/operastjarnan-ingvar-wixell-har-avlidit_20111011.html . Läst 12 oktober 2011.
- ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642
- ^ [a b] "Ingvar Wixell Biography" (på engelska). Answers.com. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62KjLQwvW?url=http://www.answers.com/topic/ingvar-wixell-classical-musician . Läst 10 augusti 2008.
- ^ [a b] The New Grove Dictionary of Opera [band 4]. Macmillan Publishers. 1994. sid. 1168
- ^ Olve, Nils-Göran (1979). Åstrand Hans. red. Wixell, Ingvar. Sohlmans musiklexikon. "5, Particell-Øyen". Stockholm: Sohlman. sid. 839. Libris 8372042. ISBN 91-7198-025-3
- ^ "Ingvar Wixell har avlidit". Norrländska Socialdemokraten . 11 oktober 2011. http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=6456120 . Läst 12 oktober 2011.
- ^ Dagmar Gustafsons Elever
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok. P A Norstedt & Söners Förlag. 1985. sid. 1208
- ^ TT (10 oktober 2011). "Operastjärnan Ingvar Wixell död". Expressen . Arkiverad från originalet den 19 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120119212803/http://www.expressen.se/nyheter/1.2586303/operastjarnan-ingvar-wixell-dod . Läst 10 oktober 2011.
- ^ Sørensen, sid 622
- ^ "Gluntarne Volym 1 / Wixell, Ingvar". Svensk mediedatabas. 1962. http://smdb.kb.se/catalog/id/001473364 . Läst 6 januari 2013.
- ^ "Gluntarne Volym 2 / Wixell, Ingvar". Svensk mediedatabas. 1962. http://smdb.kb.se/catalog/id/001559010 . Läst 6 januari 2013.
- ^ WIXELL, K G INGVAR, operasångare, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 1419.
- ^ Wixell, K G Ingvar, operasångare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1969 / s 1048.
- ^ Ingvar Wixell 80 år. Dagens Nyheter 5 maj 2011.
- ^ Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0
- ^ SvenskaGravar
- ^ ""Berliner Kammersänger": Bariton Ingvar Wixell gestorben" (på tyska). Spiegel Online Kultur. 10 oktober 2011. http://www.spiegel.de/kultur/musik/berliner-kammersaenger-bariton-ingvar-wixell-gestorben-a-791030.html . Läst 26 juni 2013.
- ^ [a b c d] Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akademien. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
- ^ Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn (SB PM 2006:1), sid 31 Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ På begäran = by request / Ingvar Wixell på Svensk mediedatabas
- ^ [a b] Swedish Music Shop 2007
- ^ Ingvar Wixell på Svensk mediedatabas
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] CD Universe 2007
- ^ Biblioteket.se 2007
- ^ RED Musical Catalogue, 2004
- ^ Gramophone Classical Catalogue, June 1984
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext ]- Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris 7256161. ISBN 91-37-10380-6
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext ]- Wikimedia Commons har media som rör Ingvar Wixell.
- Ingvar Wixell på Svensk Filmdatabas
- Ingvar Wixell på Internet Movie Database (engelska)
Monica Zetterlund Melodifestivalvinnare
1965 Efterträdare:
Lill Lindfors och Svante Thuresson
|
- Svenska operasångare under 1900-talet
- Svenska operasångare under 2000-talet
- Svenska hovsångare
- Svenska barytonsångare
- Ledamöter av Kungliga Musikaliska Akademien
- Mottagare av Litteris et Artibus
- Mottagare av Illis Quorum
- Artister som representerat Sverige i Eurovision Song Contest
- Deltagare i Melodifestivalen
- Deltagare i Eurovision Song Contest 1965
- Svenska skådespelare under 1900-talet
- Hedersledamöter vid Norrlands nation
- Musiker från Luleå
- Sångare från Malmö
- Gravsatta på Limhamns kyrkogård
- Födda 1931
- Avlidna 2011
- Män