Gränsvärde
- Afrikaans
- አማርኛ
- العربية
- Asturianu
- Azərbaycanca
- বাংলা
- Башҡортса
- Беларуская
- भोजपुरी
- Български
- Bosanski
- Català
- Чӑвашла
- Čeština
- Cymraeg
- Dansk
- Ελληνικά
- English
- Español
- Esperanto
- Euskara
- فارسی
- Français
- Gaeilge
- Galego
- 贛語
- 客家語 / Hak-kâ-ngî
- 한국어
- Հայերեն
- हिन्दी
- Hrvatski
- Ido
- Bahasa Indonesia
- Íslenska
- Italiano
- עברית
- ಕನ್ನಡ
- ქართული
- Қазақша
- Kriyòl gwiyannen
- Latina
- Latviešu
- Lietuvių
- Lombard
- Magyar
- Македонски
- मराठी
- Bahasa Melayu
- Nederlands
- 日本語
- Norsk bokmål
- Norsk nynorsk
- Oʻzbekcha / ўзбекча
- Patois
- ភាសាខ្មែរ
- Polski
- Português
- Română
- Русский
- Shqip
- Sicilianu
- Simple English
- Slovenčina
- کوردی
- Српски / srpski
- Srpskohrvatski / српскохрватски
- Suomi
- தமிழ்
- Taqbaylit
- Türkçe
- Українська
- اردو
- Vèneto
- Tiếng Việt
- West-Vlams
- 吴语
- 粵語
- Zazaki
- 中文
- Den här artikeln handlar om gränsvärden inom matematiken. För gränsvärden av farliga ämnen, se Gränsvärde (arbetsmiljö).
Ett gränsvärde (limes) (matematisk symbol: lim) för en funktion beskriver funktionens värde när dess argument kommer tillräckligt nära en viss punkt eller växer sig oändligt (eller tillräckligt) stora. Gränsvärden används inom matematisk analys, bland annat för att definiera kontinuitet och derivata.
För gränsvärden används notationen
- {\displaystyle \lim _{x\rightarrow a}f(x)=A}
alternativt f(x) → A då x → a.
Båda utläses som "gränsvärdet av f(x) då x går mot a är lika med A" eller "limes av f(x) ...", alternativt "f(x) går mot A då x går mot a", och innebär att när x är "nästan a" kommer f(x) att vara "nästan A".
Funktioner av en variabel
[redigera | redigera wikitext ]Antag att f : R → R är definierad på den reella tallinjen och att a, A ∈ R. Gränsvärdet av f, då x närmar sig a, är A och skrivs
- {\displaystyle \lim _{x\to a}f(x)=A}
om villkoret
- För varje reellt ε > 0, existerar ett reellt δ > 0 sådant att för alla reella x, 0 < | x − a | < δ impliceras | f(x) − A | < ε
är uppfyllt. Formellt kan villkoret skrivas
- {\displaystyle (\forall ,円\varepsilon >0,,円\exists ,円\delta >0),円{\Big (}0<\vert x-a\vert <\delta ,円,円\Rightarrow ,円,円\vert f(x)-A\vert <\varepsilon {\Big )}}
Gränsvärdet beror inte av värdet av f(a), eller ens av att a tillhör f:s definitionsmängd.
Mer generella definitioner är tillämpbara på delmängder av den reella linjen. Låt (a, b) vara ett öppet intervall i R och låt p vara en punkt som tillhör (a, b). Låt f vara en reellvärd funktion definierad på alla (a, b) utom möjligen p själv. Det sägs då att gränsvärdet av f, då x närmar sig p, är A om, för varje reellt ε > 0, det existerar ett reellt δ > 0 sådant att 0 < | x − p | < δ där x ∈ (a, b) implicerar | f(x) − A | < ε.
Även här beror inte gränsvärdet av att f(p) är väldefinierad. Om till exempel
- {\displaystyle f(x)={\frac {x^{2}-1}{x-1}}}
är f(1) odefinierad, men om x närmar sig 1 tillräckligt mycket, kommer f(x) att närma sig 2:
-
f(0.9) f(0.99) f(0.999) f(1.0) f(1.001) f(1.01) f(1.1)1.900 1.990 1.999 odefinierad 2.001 2.010 2.100
En tabell likt den ovan är egentligen inget bevis, men i det här fallet indikerar den sanningen: man kan på ett mer mer rigoröst sätt visa att f(x) kan närma sig 2 obegränsat genom att x obegränsat närmar sig 1. Med andra ord är
- {\displaystyle \lim _{x\to 1}{\frac {x^{2}-1}{x-1}}=2}
vilket enkelt inses om täljaren faktoriseras.
Epsilon-delta-definitionen
[redigera | redigera wikitext ]Augustin Louis Cauchy,[1] följd av Karl Weierstrass, formaliserade 1821 definitionen av en funktions gränsvärde, vilken under 1800-talet blev känd som (ε, δ)-definitionen för gränsvärden.
Definitionen använder ε för att representera ett litet positivt tal, så att "f(x) kommer godtyckligt nära A" vilket betyder att f(x) eventuellt ligger i intervallet (A − ε, A + ε).[1] Frasen "när x närmar sig c" refererar till värden av x vars avstånd till c är mindre än ett visst tal δ :
- {\displaystyle c-\delta <x<c+\delta }
Räkneexempel
[redigera | redigera wikitext ]Ett exempel på tillämpning av (ε, δ)-definitionen är ett bevis för att varje linjär funktion
- {\displaystyle f(x)=a,円x+b\quad (a,b)\in \mathrm {R} ,a\neq 0}
är kontinuerlig i varje punkt.[2]
Vad som skall visas är att för varje ε > 0 finns ett δ > 0 sådant att
- när {\displaystyle 0<|x-x_{0}|<\delta } så är {\displaystyle |f(x)-f(x_{0})|<\epsilon }.
Vi har
- {\displaystyle |f(x)-f(x_{0})|=|a,円x+b-(a,円x_{0}+b)|=|a,円x-a,円x_{0}|=|a||x-x_{0}|}.
Det är tydligt att
- om {\displaystyle |x-x_{0}|<{\frac {\epsilon }{|a|}}} så är {\displaystyle |f(x)-f(x_{0})|<|a|{\frac {\epsilon }{|a|}}=\epsilon }.
Därmed uppfyller {\displaystyle \delta ={\frac {\epsilon }{|a|}}} kravet för alla ε > 0.
Funktioner av flera variabler
[redigera | redigera wikitext ]Genom att intervallet |x − p| representerar ett avstånd, kan definitionen av gränsvärden för funktioner av en variabel utsträckas till funktioner av flera variabler.
I fallet med en funktion f : R2 → R, existerar gränsvärdet
- {\displaystyle \lim _{(x,y)\to (p,q)}f(x,y)=A}
- om det för varje ε > 0 existerar ett δ > 0 sådant att för alla
- (x, y) med 0 < ||(x, y) − (p, q)|| < δ, är |f(x, y) − A| < ε
- där ||(x, y) − (p, q)|| representerar det euklidiska avståndet.
Förfarandet kan utökas till godtyckligt antal variabler.
Gränsvärden och oändligheter
[redigera | redigera wikitext ]Gränsvärden vid oändligheten
[redigera | redigera wikitext ]För den reella funktionen f(x) , betecknas "gränsvärdet av f då x går mot oändligheten är A"
- {\displaystyle \lim _{x\to \infty }f(x)=A}
vilket betyder att för alla {\displaystyle \varepsilon >0}, existerar ett a sådant att
- {\displaystyle |f(x)-A|<\varepsilon }
när x > a. Eller, symboliskt:
- {\displaystyle \forall \varepsilon >0\;\exists a\;\forall x>a:\;|f(x)-A|<\varepsilon }
På liknande sätt betecknas "gränsvärdet av f då x går mot negativa oändligheten är A"
- {\displaystyle \lim _{x\to -\infty }f(x)=A}
vilket betyder att för alla {\displaystyle \varepsilon >0} existerar ett a sådant att {\displaystyle |f(x)-A|<\varepsilon } närhelst x < a. Eller i symbolisk form:
- {\displaystyle \forall \varepsilon >0\;\exists a\;\forall x<a:\;|f(x)-A|<\varepsilon }
Exempelvis är
- {\displaystyle \lim _{x\to -\infty }e^{x}=0}
Oändliga gränsvärden
[redigera | redigera wikitext ]Gränsvärden kan också anta oändliga värden (dessa kallas oftast oegentliga gränsvärden). Till exempel betecknas "gränsvärdet av f då x går mot oändligheten"
- {\displaystyle \lim _{x\to a}f(x)=\infty }
vilket betyder att för alla {\displaystyle \varepsilon >0} existerar ett {\displaystyle \delta >0} sådant att {\displaystyle f(x)>\varepsilon } när {\displaystyle |x-a|<\delta }.
Ensidiga gränsvärden
[redigera | redigera wikitext ]En funktion kan i en given punkt ha två skilda gränsvärden; ett vänstergränsvärde då x närmar sig punkten "från vänster" genom ökande värden och ett högergränsvärde då x närmar sig punkten "från höger" genom minskande värden.
De två gränsvärdena för en reell funktion f(x) av en reell variabel x betecknas med endera av
- {\displaystyle \lim _{x\to a^{+}}f(x),\quad \lim _{x\downarrow a},円f(x),\quad \lim _{x\searrow a},円f(x),\quad \lim _{x{\underset {>}{\to }}a}f(x)}
när x är minskande, eller med endera av
- {\displaystyle \lim _{x\to a^{-}}f(x),\quad \lim _{x\uparrow a},円f(x),\quad \lim _{x\nearrow a},円f(x),\quad \lim _{x{\underset {<}{\to }}a}f(x)}
när x är ökande.
De två ensidiga gränsvärdena existerar och är lika om gränsvärdet till f(x) existerar när x närmar sig a. I vissa fall när gränsvärdet
- {\displaystyle \lim _{x\to a}f(x),円}
inte existerar, kan höger- och vänstergränsvärden ändå existera.
Högergränsvärdet kan rigoröst definieras enligt
- {\displaystyle \forall \varepsilon >0\;\exists \delta >0\;\forall x\in I\;(0<x-a<\delta \Rightarrow |f(x)-A|<\varepsilon )}
och vänstergränsvärdet som
- {\displaystyle \forall \varepsilon >0\;\exists \delta >0\;\forall x\in I\;(0<a-x<\delta \Rightarrow |f(x)-A|<\varepsilon )}
där I representerar något intervall i f:s definitionsmängd.
Exempel
[redigera | redigera wikitext ]Ett exempel på en funktion som har olika höger- och vänstergränsvärden är
- {\displaystyle \lim _{x\to 0^{+}}{1 \over 1+2^{-1/x}}=1}
medan däremot
- {\displaystyle \lim _{x\to 0^{-}}{1 \over 1+2^{-1/x}}=0}
Standardgränsvärden
[redigera | redigera wikitext ]Vissa gränsvärden är särskilt användbara för att bland annat beräkna andra gränsvärden och brukar refereras till som standardgränsvärden, vilka dock inte utgör någon entydigt bestämd grupp. Ett beräkningsuttryck för ett okänt gränsvärde transformeras, om möjligt, så att gränsvärdesdelarna reduceras till ett eller flera standardgränsvärden varefter det sökta gränsvärdet enkelt kan beräknas. En lista över några sådana användbara gränsvärden:
- {\displaystyle \lim _{x\to 0}{\frac {\sin x}{x}}=1}
- {\displaystyle \lim _{x\to 0}{\frac {\ln(1+x)}{x}}=1}
- {\displaystyle \lim _{x\to 0}{\frac {e^{x}-1}{x}}=1}
- {\displaystyle \lim _{n\to \infty }{\frac {n^{a}}{b^{n}}}=0\quad b>1}
- {\displaystyle \lim _{n\to \infty }{\frac {a^{n}}{n!}}=0}
- {\displaystyle \lim _{x\to \infty }\left(1+{\frac {z}{x}}\right)^{x}=e^{z}}
- {\displaystyle \lim _{n\rightarrow \infty }{n! \over {\sqrt {2\pi n}}\;\left({\frac {n}{e}}\right)^{n}}=1}
Exempel på användning av standardgränsvärde
[redigera | redigera wikitext ]Beräkning av
- {\displaystyle \lim _{x\to 0}{\frac {\sin 5x}{7x}}}
Direkt substitution ger det obestämda uttrycket {\displaystyle \left[{\frac {0}{0}}\right]}. Gör istället substitutionen
- {\displaystyle t=5x\ \rightarrow x={\cfrac {t}{5}}\quad \Rightarrow }
- {\displaystyle \lim _{t\to 0}{\frac {\sin t}{7\cdot {\cfrac {t}{5}}}}={\frac {5}{7}}\cdot \lim _{t\to 0}{\frac {\sin t}{t}}={\frac {5}{7}}\cdot 1={\frac {5}{7}}}
där standardgränsvärdet
- {\displaystyle \lim _{t\to 0}{\frac {\sin t}{t}}=1}
använts.
Se även
[redigera | redigera wikitext ]- L'Hôpitals regel
- Infinitesimalkalkyl
- Instängningssatsen
- Talföljd (konvergens och divergens)
Referenser
[redigera | redigera wikitext ]- Hylten-Cavallius Sandgren, Matematisk analys, Studentlitteratur 1968
Noter
[redigera | redigera wikitext ]- ^ [a b] Larson, Ron; Edwards, Bruce H. (2010). Calculus of a single variable (Ninth). Brooks/Cole, Cengage Learning. ISBN 978-0-547-20998-2
- ^ Barile, Margherita. "Epsilon-Delta Proof." From MathWorld--A Wolfram Web Resource, created by Eric W. Weisstein http://mathworld.wolfram.com/Epsilon-DeltaProof.html