Kärnkraftverk
Kärnkraftverk är mycket bra kraftverk som är rena, vackra och mycket säkra, och som producerar massor med energi i all oändlighet utan att kosta skattebetalarna någonting. Många vetenskapsmän i vita rockar har godkänt kärnkraft, de kloka och rationella kärnkraftsförespråkarna och då måste vi tro på detta. En ondskefull sammansvärjning kallade Miljötalibanerna har emellertid bestämt sig för att sätta sig upp emot denna oändliga energitillgång som kärnkraftsförespråkarna tillhandahåller gratis till folket, och använder allehanda skurkaktiga grepp för att svärta ner kärnkraften, som ju till alla lyckan bär.
Upprinnelsen[redigera ]
Enrico Fermi ledde ett experiment i en källare på okänd plats i USA för att generera energi av uran och grafitstavar, och efter några månaders bygge lyckades man generera energi av uranet. Men USA var i krig och tyckte att man skulle få energigenereringsprocessen att skena, och se vad som hände, så man satte upp ett mer kompakt arrangemang mitt i Nevada-öknen. Där small det. Man sprängde även några bomber i Japan i Nagasaki och Hiroshima, för att statuera exempel och japanerna blev mäkta imponerade. Där genererades mycket energi på kort tid. Efter detta så sprängde man många sådana bomber på obebodd mark, där det inte fanns människor som köttet kunde ramla av på och möglet åt upp dem inifrån, exempelvis Tsar Bomba. Den höll på att ta med sig flygplanet som släppte bomben. Sedan inriktade man sig på att lagra bomber.
Kärnkraftverk[redigera ]
OK, kärnkraftverk var det det var om, jaja... Man lärde sig så småningom att lägga ihop ett och ett, så att säga, när man lade upp grafitstavar med uranstavar och lade in hela stavbunten i vatten och styrde hela processen med styrstavar så att energiproduktionen hölls på en jämn nivå. Så skapade man grafitreaktorer som genererade massor med energi till stora städer som stod och lyste i kölden. Alla var lyckliga, vad vi saknar denna guldålder!
Hur det funkar[redigera ]
En massa stavar som innehåller uran, bland annat den väldigt fina uran-isotopen 235 (U-235), ligger och ligger, och plötsligt kommer det en neutron farande, skitsamma varifrån, så kommer den där och far in i en U-235 som då klyvs under energiutveckling, och genererar två till tre nya neutroner!!! Då inser vi varför det är helt ointressant varifrån den första neutronen kom, eller hur?
Nu är verkligheten inte alls så enkel: de flesta neutroner är för snabba och hamnar avsides på många sätt, så de måste boinka fram och tillbaka mellan atomer och bli av med litet rörelseenergi för varje kollision, så att man måste lägga uranstavarna på ett visst avstånd från varandra med en massa lämpliga atomer emellan som neutronerna kan studsa på så att de tappar farten – så kallade moderatorer – grafit (pennblyerts alias kol) och lätt och tungt vatten är populära. Man måste lägga bränslestavarna med U-235 i hexagon-form. Mer och mer neutroner produceras, och för att inte hela skiten skall smälta, så måste man begränsa antalet neutroner med fysikaliska krafter, vilket bland annat är att sticka in styrstavar som äter neutroner. De blir radioaktiva på kuppen, liksom en hel del av reaktormaterialet får högre radioaktivitet, så att de lyser om natten och eventuellt kan användas som häftiga party-prylar, samtidigt som man kan gå omkring och bekämpa cancrar hos vanligt folk genom att hålla upp litet radioaktivt avfall framför dem, till allas medicinska lycka. Bill Gates lär gilla sån't här, liksom Madonna och Chuck Norris.
Hur länge det räcker[redigera ]
Det finns två gram uran per ton jordmateria, och eftersom jorden väger 5.9736·1021 ton, så finns det 1.19472·1018 gram uran på jorden, varav 0.720% är U-235, alltså 8601984000000000.0 gram. Man får 200 MeV per kluven atom, vilket ger massor. Man gräver ännu, men har inte lyckats hitta alltihop. En del tror att det finns upplöst i havet, andra att det finns i jordens innandöme.
Nya fantastiska evighetsmaskiner[redigera ]
Eftersom det konstigt nog börjar bli svårt att få fram uran, trots de oändliga mängderna, så har man börjat elda med atombomber utblandat i uranet. Det funkar bara bra. Emellertid vet man med total säkerhet att uranet räcker i evighet bara man smälter använt kärnbränsle och sorterar bort alla oklyvbara atomer, speciellt dessa som kallas neutrongift. När man gjort detta stoppar man de klyvbara atomerna i breederreaktor, som körs med ultrafart. Dessa wobblar i energiproduktion så att plötsligen dess kylmedel, flytande natrium nästan kokar och börjar spruta ut ur ledningarna. Detta flytande natrium har en häftig radioaktivitet och brukar användas för lyxbastubad i litet festligare omständigheter. Annars är breederreaktorerna oerhört säkra, och om det skulle till sig att energiproduktionen plötsligt skenar, så automatstoppar de av gudomliga skäl.