Hoppa till innehållet
Wikipedia

Skandium

Från Wikipedia
Uppslagsordet "Sc" leder hit.För andra betydelser, se SC.
×ばつ 106"},"elektrisk_resistivitet":{"wt":"562"},"magnetism":{"wt":"[[Paramagnetism|Paramagnetisk]]"},"magnetisk_susceptibilitet":{"wt":"2,6 ×ばつ 10−4Weast, Robert C. (ed. in chief): ''CRC Handbook of Chemistry and Physics''. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. {{ISBN|0-8493-0470-9}}. De angivna värdena har här räknats om enligt [[SI]]."},"van_der_Waals_konstant":{"wt":""},"permittivitet":{"wt":""},"brytningsindex":{"wt":""},"ytspänning":{"wt":""},"bandgap":{"wt":""},"curiepunkt":{"wt":""},"néelpunkt":{"wt":""},"brottgräns":{"wt":""},"youngs_modul":{"wt":"74,4"},"skjuvmodul":{"wt":"29,1"},"kompressionsmodul":{"wt":"56,6"},"poissons_konstant":{"wt":"0,279"},"hårdhet":{"wt":""},"vickers_hårdhet":{"wt":""},"brinells_hårdhet":{"wt":"736–1200\n"},"identifikation_ref":{"wt":""},"CAS":{"wt":"1333-74-0"},"EG":{"wt":""},"gmelin":{"wt":""},"NSC":{"wt":""},"pubchem":{"wt":"783"},"ATC":{"wt":""},"ChEBI":{"wt":""},"UN":{"wt":""},"SMILES":{"wt":""},"InChI":{"wt":""},"RTECS":{"wt":"MW8900000\n"},"historia_ref":{"wt":""},"namnursprung":{"wt":"[[Skandinavien]][http://www.rsc.org/periodic-table Royal Society of Chemistry – ''Visual Element Periodic Table''][http://www.etymonline.com – Online Etymological Dictionary]"},"förutsägelse":{"wt":"[[Dmitrij Mendelejev]] (1871)"},"upptäckt":{"wt":""},"första_isolation":{"wt":""},"upptäckt_och_första_isolation":{"wt":"[[Lars Fredrik Nilson]] (1879)"},"fastställt_som_ett_grundämne_av":{"wt":""},"namngivare":{"wt":""},"isotoper_ref":{"wt":""},"isotoper":{"wt":"{{Grundämne/Isotop\n|isotop = '''[[Skandium-45|45Sc]]'''\n|förekomst = '''100 %'''\n|stabil-neutroner = 24\n}}\n{{Grundämne/Isotop\n|isotop = [[Skandium-46|46Sc]]\n|förekomst = syntetisk\n|halveringstid = 83,79 [[Dygn|d]]\n|sönderfallstyp = [[Beta-sönderfall|β−]]\n|sönderfallsenergi = 2,22\n|sönderfallsprodukt = '''[[Titan-46|46Ti]]'''\n}}\n"},"säkerhetsinformation_ref":{"wt":""},"säkerhetsdatablad":{"wt":""},"Sigma-Aldrich":{"wt":"261262"},"GHS-ref":{"wt":""},"GHS-symboler":{"wt":"'''Pulver:''' {{GHS-tabell|02}}"},"H-fraser":{"wt":"{{H-fras|228}}"},"EUH-fraser":{"wt":""},"P-fraser":{"wt":"{{P-fras|210}}"},"faroref":{"wt":"{{GESTIS|Namn=Skandium|ZVG=7210|CAS=7440-20-2|Datum=27 april 2008}}"},"farosymboler":{"wt":"'''Pulver:''' {{Farotabell|F}}"},"R-fraser":{"wt":"{{R-fras|11}}"},"S-fraser":{"wt":"{{S-fras|16|43}}"},"NFPA704":{"wt":""},"MAK":{"wt":""},"toxikologiska_data":{"wt":""},"flampunkt":{"wt":""},"brandpunkt":{"wt":""},"självantändningspunkt":{"wt":""},"radioaktiv":{"wt":""},"övriga_faror":{"wt":""}},"i":0}}]}">
Skandium
Nummer
21 Tecken
Sc Grupp
3 Period
4 Block
d

Sc
↓
Y Kalcium ← Skandium → Titan
[Ar] 3d1 4s2
21Sc


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum Generella egenskaperRelativ atommassa 44,955908(5)[1] u UtseendeSilvervitFysikaliska egenskaperDensitet vid r.t. 2,985 g/cm3– flytande, vid smältpunkten2,8 g/cm3Aggregationstillstånd Fast Smältpunkt 1 814 K (1 541 °C)Kokpunkt 3 109 K (2 836 °C)Molvolym 15 ×ばつ10−6 m3/mol Smältvärme 14,1 kJ/mol Ångbildningsvärme 332,7 kJ/mol Specifik värmekapacitet 586[2] J/(kg ×ばつ K)Molär värmekapacitet 25,52 J/(mol ×ばつ K) Ångtryck
Tr.(Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te.(K) 1 645 1 804 (2 006) (2 266) (2 613) (3 101)
Atomära egenskaperAtomradie 162 pm Kovalent radie 170 pm van der Waalsradie 211 pm Elektronaffinitet 18,1 kJ/mol Jonisationspotential Första: 633,1 kJ/mol
Andra: 1 235 kJ/mol
Tredje: 2 388,6 kJ/mol
Fjärde: 7 090,6 kJ/mol
(Lista)ElektronkonfigurationElektronkonfiguration [Ar] 3d1 4s2e− per skal2, 8, 9, 2 Kemiska egenskaperOxidationstillstånd 3, 2,[3] 1[4] Oxider (basicitet)Sc2O3 (amfoterisk)Elektronegativitet 1,36 (Paulingskalan)
1,19 (Allenskalan)Normalpotential −2,03 V (Sc3+ + 3 e− → Sc)DiverseKristallstruktur Hexagonal tätpackad (hcp)
Kristallstruktur Termisk expansion 10,2 μm/(m ×ばつ K) (25 °C)Värmeledningsförmåga 15,8 W/(m ×ばつ K)Elektrisk konduktivitet 1,81 ×ばつ 106 A/(V ×ばつ m)Elektrisk resistivitet 562 nΩ ×ばつ m (20 °C)Magnetism Paramagnetisk Magnetisk susceptibilitet 2,6 ×ばつ 10−4[5] Youngs modul 74,4 GPaSkjuvmodul 29,1 GPaKompressionsmodul 56,6 GPaPoissons konstant 0,279Brinells hårdhet 736–1200 MPaIdentifikationCAS-nummer 1333-74-0 Pubchem 783 RTECS-nummer MW8900000HistoriaNamnursprungSkandinavien [6] [7] FörutsägelseDmitrij Mendelejev (1871)Upptäckt och första isolationLars Fredrik Nilson (1879)Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Skandiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
45Sc 100%
46Sc {syn.} 83,79 d β− 2,22 46Ti
SäkerhetsinformationSäkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)
Pulver:
H-fraser H228 P-fraser P210
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [8]
Pulver:
Brandfarlig
Brandfarlig
(F)
R-fraser R11 S-fraser S16 , S43 SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Skandium är ett grundämne tillhörande jordartsmetallerna, speciellt de sällsynta jordartsmetallerna.

Skandium är en mjuk, lätt, silverglänsande metall som oxiderar långsamt i luft. Den påminner i sina egenskaper om lantanoiderna. Metallen och dess föreningar är inte giftiga och lagras inte i kroppen.[9]

Skandium är pyrofor och reagerar lätt med utspädda mineralsyror och vatten.[9]

Ämnet förekommer i över 800[10] olika mineral men vanligtvis i låg halt. I mineralet thortveitit (Sc,Y)2Si2O7 är skandium en huvudbeståndsdel.[11] Skandium upptäcktes i de sällsynta mineralen euxenit och gadolinit från Skandinavien och klassas som en sällsynt jordartsmetall. Förekomsten i jordskorpan är allmänt mellan 18 och 25 ppm.[9]

Framställning

[redigera | redigera wikitext ]

Skandium erhålls som biprodukt vid utvinning av uran och volfram. Man erhåller metallen genom att reducera skandiumfluorid med metalliskt kalcium.[9]

Existensen av skandium förutsågs av Dmitrij Mendelejev, som kallade den sannolika substansen för ekabor. Den tyske metallurgen C. J. A. Theodor Scheerer, som bl.a. arbetade i Norge, identifierade 1840 ett nytt mineral från Norge med nya komponenter och som han kallade euxenit. Utgående från euxenit och gadolinit från Ytterby gruva lyckades genom termisk sönderdelning av nitrater[12] [13] Lars Fredrik Nilson (professor i kemi i Uppsala) år 1879 isolera ett nytt grundämne, vars egenskaper stämde överens med dem som Mendelejev förutsagt för ekabor. Även Per Teodor Cleve hade i sina undersökningar kring sällsynta jordartsmetaller noterat samma substans. Mineralen euxenit och gadolinit hade dittills bara hittats i Skandinavien och Lars Fredrik Nilson gav därför det nya grundämnet namnet skandium. Metallen renframställdes först 1937.[9]

  1. ↑ CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  2. ↑ Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente, S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
  3. ↑ McGuire, Joseph C. (1960). "Preparation and Properties of Scandium Dihydride". Journal of Chemical Physics 33: sid. 1584–1585. doi:10.1063/1.1731452 .
  4. ↑ Smith, R. E. (1973). "Diatomic Hydride and Deuteride Spectra of the Second Row Transition Metals". Proceedings of the Royal Society of London. Series A, Mathematical and Physical Sciences 332 (1588): sid. 113–127. doi:10.1098/rspa.1973.0015 .
  5. ↑ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
  6. ↑ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  7. ↑ – Online Etymological Dictionary
  8. ↑ Skandium i substansdatabasen GESTIS-Stoffdatenbank hos IFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung). Läst 27 april 2008. (JavaScript krävs)
  9. 1 2 3 4 5 Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  10. ↑ Handbook of chemistry and physics 1976-1977, CRC press, sid. B-45
  11. ↑ om skandium i store norske leksikon, läst 2018年08月15日
  12. ↑ Svensk Kemisk Tidskrift 1908:8 sida 168
  13. ↑ M. E. Weeks and H. M. Leicester: Discovery of the Elements, 7th Edition, Journal of Chemical Education, Easton, Pa., 1968
v •r
Periodiska systemet
Auktoritetsdata

AltStyle によって変換されたページ (->オリジナル) /