Brian Kobilka
- العربية
- Azərbaycanca
- تۆرکجه
- বাংলা
- Беларуская
- Български
- Català
- Čeština
- Dansk
- Deutsch
- Eesti
- English
- Español
- Euskara
- فارسی
- Français
- Gàidhlig
- Galego
- 客家語 / Hak-kâ-ngî
- 한국어
- Հայերեն
- हिन्दी
- Ido
- Bahasa Indonesia
- Italiano
- עברית
- Kiswahili
- Latina
- Latviešu
- Magyar
- مصرى
- مازِرونی
- Bahasa Melayu
- Nederlands
- 日本語
- Norsk bokmål
- Occitan
- پنجابی
- Plattdüütsch
- Polski
- Português
- Română
- Русский
- Sicilianu
- Simple English
- Slovenčina
- Српски / srpski
- Srpskohrvatski / српскохрватски
- Suomi
- தமிழ்
- Татарча / tatarça
- Türkçe
- Українська
- اردو
- Tiếng Việt
- Yorùbá
- 中文
Brian Kobilka Nobelpristagare i kemi 2012 | |
Brian Kobilka, 26 maj 2007. | |
Född | 30 maj 1955 [1] [2] (69 år) Little Falls, USA |
---|---|
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | University of Minnesota Duluth Yale School of Medicine Duke University |
Sysselsättning | Biokemist, fysiolog, kristallograf, biofysiker, kemist, fysiker, universitetslärare, läkare |
Arbetsgivare | Duke University Stanford University School of Medicine Stanford University (1989–)[3] |
Utmärkelser | |
John J. Abel-priset (1994)[4] Julius Axelrod Award (2010)[5] Nobelpriset i kemi (2012)[6] [7] Mendel-medaljen (2015)[8] The Louis and Artur Lucian Award in Cardiovascular Diseases (2016) | |
Redigera Wikidata |
Brian Kent Kobilka, född 30 maj 1955 i Little Falls, Minnesota, är en amerikansk professor som 2012 tilldelades Nobelpriset i kemi tillsammans med Robert Lefkowitz för deras studier av G-proteinkopplade receptorer .[9]
Kobilkas forskning handlar om cellers mottagare, receptorerna, som gör att cellerna kan känna av och anpassa sig till omgivningen. Han har kartlagt en betydelsefull familj av receptorer, de så kallade G-proteinkopplade receptorerna. Lefkowitz har med hjälp av radioaktivitet kunnat påvisa flera sådana här mottagare. Han utvann receptorn från dess gömställe i cellens vägg och kunde på så sätt skapa sig en uppfattning om hur den fungerade. Kobilka lyckades sedan leta fram den gen ur kroppens arvsmassa som kodar för den receptor som Lefkowitz upptäckte. [10] Före Lefkowitz och Kobilkas upptäckter var det inte känt hur celler kunde känna av sin omgivning. Uppskattningsvis hälften av alla läkemedel har framställts för att förhålla sig till pristagarnas upptäckt.[11]
Källor
[redigera | redigera wikitext ]- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Brian-Kobilka topic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000029298, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ ORCID Public Data File 2020, 13 oktober 2020, 10.23640/07243.13066970.V1, läs online läs online, läst: 10 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.aspet.org .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.aspet.org .[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Chemistry 2012, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 1 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 1 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www1.villanova.edu .[källa från Wikidata]
- ^ ""The Nobel Prize in Chemistry 2012 - Press Release"". Nobelprize.org. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121012052259/http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2012/press.html . Läst 10 oktober 2012.
- ^ "Årets kemipriset till två amerikaner". Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dags-for-nobelpriset-i-kemi_7569594.svd . Läst 10 oktober 2012.
- ^ "Nobelpris i kemi för smarta receptorer". Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121012004951/http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/nu-ska-nobels-kemipris-avslojas . Läst 10 oktober 2012.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext ]
|
|