Användare:NnieAndersson/Sveriges relationer med Nato

Sveriges relationer med Nato inleddes år 1994 då Sverige gick med i Partnerskap för fred . Sen 2014 samarbetar Sverige även med Nato inom ramen för Interoperabilitetsplattformen samt Enchanced Opportunity Partner, EOP. Sverige har även signerat Värdlandsavtalet, har ett utvecklat samarbete för katastrofinsatsarbete inom Euro-Atlantic Disaster Response Co-ordination Centre, EADRCC samt har ingått i Natos insatser i Kosovo, Afghanistan och Irak.^[1]

Den 15 december 2020 fattade riksdagen beslut om att Sverige bör uttala en så kallad Nato-option som skulle innebära "att Sverige upprätthåller möjligheten att söka medlemskap i försvarsalliansen Nato och noggrant ger akt på förändringar i den internationella säkerhetspolitiska miljön".^[2]

Efter andra världskriget ville svenska regeringen påbörja en nedmontering av det svenska försvaret, men Pragkuppen år 1948 och Koreakriget år 1950 gjorde att nedmonteringen avstannade. Från 1950-talet till 1990-talet användes begreppet neutralitetspolitik i Sverige för att beskriva den svenska politikens mål att stå utanför en konflikt i Europa mellan Warszawapakten och Nato. I praktiken innebar det att stå utanför allianser men samtidigt upprätthålla ett grundläggande försvar. I och med Sveriges medlemskap i EU och det utvecklade samarbetet med Nato har dock neutralitetspolitiken kommit att ifrågasättas.^{[3] [4]}

Efter Kalla krigets avslut har Sveriges försvar kraftigt reducerats.^[5]

Den 20 augusti 2015 fattade regeringen beslut om den så kallade Natoutredningen.^[6]

Mellan åren 2017 och 2021 beräknades försvarets totala kostnader för försvaret som andel av BNP ha ökat från 1 % till 1,7 %.^[7] Den 10 mars 2022 meddelade statsminister Magdalena Andersson att försvaret skulle få ökade resurser och att målet var att nå 2 % av BNP "så fort det är praktiskt möjligt. Det vill säga när det är möjligt att på ett effektivt sätt omsätta ökningarna i stärkt försvarsförmåga".^[8]

Militärt har Sverige deltagit i Nato-ledda styrkor i Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Afghanistan, Libyen och Irak.^[18]

Fördjupning: Svenska Kosovostyrkan och Kosovo Force

Den FN-sanktionerade Nato-styrkan KFOR påbörjade sitt uppdrag år 1999 och av de 50 000 personer som inledningsvis ingick i styrkan bidrog Sverige med 850 personer. Uppdraget är år 2022 fortfarande pågående men både den internationella styrkan och Sveriges bidrag till den har minskat kraftigt och omfattar cirka 3 500 personer varav Sverige bidrar med fyra stabs-, rådgivar- och flygplatsadministratörsbefattningar.^[19]

I Afghanistan bidrog Sverige till Nato-uppdraget Resolute Support Mission från år 2015 till den 15 maj 2021. Det rörde sug om 15 stabspersonal som kompletterade den multinationella staben på Camp Marmal utanför Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Några medarbetarna tjänstgjorde dock i Kabul.^[20]

Sverige ingick samarbete med Nato år 1994 genom anslutningen till Partnerskap för fred . År 1997 anslöt Sverige även till Euro-atlantiska partnerskapsrådet.

Sverige har även ett Individual Partnership Cooperation Programme med Nato som förnyas vartannat år samt är en av sex Enhanced Opportunity Partners.^[18]